tv:n upptagen, alltså inget top model för min del..

spelar inte någon roll ändå, jag kan inte sluta tänka. när man inte mår riktigt bra varför blir det att man faller tillbaka i dom gamla tankarna om att man inte klarar någonting.

man tror att man är så stor och stark men egentligen är man inte någonting. vilken känsla, kan ju inte vara riktigt rätt. varför kollar jag ständigt i mappen hmm, när man inte tycker att allt är som det ska. det är precis som att man får lite av den energin och glädjen som man hade för ett tag sedan. dock tror jag inte att det kommer bli en utväg till det om ett tag, då kommer jag få se det med mina egna ögen och skåda det själv.

det blir att jag går till en plats där jag trivs allra mest, ringer någon och bara får allt ur mig. efter det kommer det 100 frågor och jag bryter ihop som vanglit. jag har redan en bild framför mig hur detta kommer att sluta. jag vet att man inte ska vara negativ, men i della fallet kan jag inte vara anant än det.

när jag vet hur det slutade förra året.

varför känns det som att det inte stämmer när båda är ledsna över att först den ena åkte hem, kom tillbaka och sedan var det den andra som gav upp. det är något som inte stämmer när det gäller detta.

olikheten kan man inte skylla på, för det fanns ingen. snarare kan man skylla på likheten.

innerst inne vet jag att det inte handlar om oss utan om något helt annat. men det tar jag inte upp här.

så mycket som jag skriver här, varför har jag inte en dagbok som jag skriver i där jag kan nämna allt och inte behöver vara rädd att någon annan läser och missuppfattar något. det är ju mycket bättre än att sitta här och skriva i en massa gåtor. där folk ska gå och undra över vad som egentligen händer. fy vad sjukt ändå, att jag sitter här nu och skriver många hundra ord som vem som helst kan läsa. men när jag väl har börjat skriva i en dagbok känner jag mig som en stor tönt, sitter och skriver vad man har gjort och hur man känner för andra personer och andra situationer, jag kom ihåg när jag var liten, jag satt alltid i min säng med lampan tänd och skrev hur mycekt som helst. idag kan man ju inget annat än skratta åt det men på den tiden var det stora saker att skriva om.

kanske borde börja igen, det är trots allt roligt att läsa det när man hittar det när man är äldre.

det får bli att jag skaffar en i morgon, då ska jag börja skriva dagbok på riktigt!

påsklovet, ja vad ska man säga?

det är en aning segt just nu, och jag vill bara att det ska hända något som förrändrar allt just nu. dagen i sig har varit helt okej, det är tur att man har grannar som är 5 och 3 år som man kan ta med ut och leka lite med.

dom kom hit och fikade lite där gick några timmar och sedan kollade jag på världes sorjligaste film och den kommer alltid att vara det. Pearl Habor, vet inte hur många gånger jag har sett den och jag gråter lika mycket varje gång, haha.

nu ikväll var det sjukt fint väder, så det fick blir lite lek med Oscar och Maja igen, vi spelade fotboll och var allmänt galna. Så nu hoppas jag på att dom sover gott inatt :)

att bli sviken är nog det värsta som finns.

att inte få höra sanningen, jag vet hur du känner nu..

vet inte riktgit hur jag ska göra nu, allt kom som en chock, och jag har inte några svar längre. nu är det bara att ut igen eller så skiter man i allt ihop och bara tar allt som det kommer.

fick helt plötsligt en stor stenklump i magen!

livet inte är inte allt för lätt ibland.

dock, har jag hört så mycket negativt. jag fattar inte varför jag inte lyssnade på er från början, varför varför varför? då hade jag sluppit att känna såhär.

jaja, ska inte sitta här mer nu och tycka synd om mig själv, men det är ju bra att man vet var an har människor.

kännde redan från början att denna dagen skulle blir helt jävla FEL!

jag vet hur du känner dig och jag skulle just nu bara vilja dra tillbaka klockan och få en del saker ogjorda.